Livet i gott och ont
Ja under dessa två åren som bloggen legat i ''väntläge'' har det hänt extremt mycket i mitt liv, både jätte jobbiga och jätte härliga saker.
Det är väl därför det inte funnits någon tid för att vara aktiv i bloggandet tyvärr.
Men den största saken som har hänt under dessa 2år är också det jobbigaste som hänt mig i livet. Min mamma stängde för sista gången sin blå ögon den 16juni 2014, hon dog i från oss 49år ung och halva livet kvar. Cancer var det som tog min mammas liv. Det har tagit på mig hårt och än idag känns det som jag inte kan ta in att hon inte är ett samtal bort längre.
Älskade mamma du är så saknad och tänkarna om dig försvinner aldrig, jag önska jag kunde se någon mening med att du inte skulle finnas hos oss mer men det gör jag inte. Kan inte förstå att jag aldrig mer ska få snussa in mig i din nacke eller få höra dina visa ord när jag behöver råd och vägledning. Saknade är för stor för att förklara så det ger jag mig inte ens på att försöka, men varje dag finns hon i mina tankar och varje dag frågar jag, varför...
Egentligen tänkte jag skriva om fler händelser som hänt i det dolda för er bloggläsare men nu tog orken slut efter att ha berättat en del i min mammas bortgång, jag kommer säkert skriva mer om det men inte idag, för det orkar jag faktiskt inte.
Händelserna som jag tänkte fylla i er om får också vänta tills nästa inlägg, när tårarna är torkade och orken är tillbaka.
Kram på er
Det är väl därför det inte funnits någon tid för att vara aktiv i bloggandet tyvärr.
Men den största saken som har hänt under dessa 2år är också det jobbigaste som hänt mig i livet. Min mamma stängde för sista gången sin blå ögon den 16juni 2014, hon dog i från oss 49år ung och halva livet kvar. Cancer var det som tog min mammas liv. Det har tagit på mig hårt och än idag känns det som jag inte kan ta in att hon inte är ett samtal bort längre.
Älskade mamma du är så saknad och tänkarna om dig försvinner aldrig, jag önska jag kunde se någon mening med att du inte skulle finnas hos oss mer men det gör jag inte. Kan inte förstå att jag aldrig mer ska få snussa in mig i din nacke eller få höra dina visa ord när jag behöver råd och vägledning. Saknade är för stor för att förklara så det ger jag mig inte ens på att försöka, men varje dag finns hon i mina tankar och varje dag frågar jag, varför...
Egentligen tänkte jag skriva om fler händelser som hänt i det dolda för er bloggläsare men nu tog orken slut efter att ha berättat en del i min mammas bortgång, jag kommer säkert skriva mer om det men inte idag, för det orkar jag faktiskt inte.
Händelserna som jag tänkte fylla i er om får också vänta tills nästa inlägg, när tårarna är torkade och orken är tillbaka.
Kram på er
Kram fina Amanda